Kan ibland sitta och tänka ut
scenarion, platser
hur underbart allt skulle kunna vara

Känner mig märkligt nervös
Fingrar som kliar i din närhet
Svårt att sitta stilla
Måste gå måste gå måste gå

Din omtänksamma röst ekar i rummet
Jag kan inte sitta stilla
måste dölja allt jag känner
så underbart men ändå så nattsvart

Du rör vid mig
Allt svartnar för ögonen
- Jag är okej, jag lovar, kvider min röst
Jag ser på dig, ser att du förstår
Men du låtsas som ingenting
du vet om vad vi har kommit överrens om
så svårt att dölja
så svårt att dölja
det jag känner

jag ler men inom mig är allt svart och hopplöst
så mycket som kan tändas
av ett enda leende,
en enda rörelse
en enda smekning med handen
- Nej rör mig inte! skriker jag högt
(ååååååååååååå vad allt är jobbigt!)

tankar virvlar
ett enda stort kaos
jag står inte ut snart
måste göra något
måste förtränga
måste le
måste le
måste le
(le då för helvete! *sparka på sig själv*)

din röst i luren
”Jag kommer”.

Ångest, rädsla
”Hjälp, han kommer”
Vad ska jag säga
Vad ska jag göra
Tankarna är som en snurrig telefonsladd
Finns ingen som helst.
Tänker bara på dig
På vad jag ska säga
på vad jag ska göra

jag hör din nyckel i dörren.
hjärtat mitt, du håller väl

du tar mig i handen
ler mot mig och säger
nu börjar äventyret!
det enda jag ser
är dina röda läppar
jag blundar
mitt hjärta bankar hårt
jag närmar mig
och möter himmelriket...