Sjunga går inte heller längre. Då inbillar jag mig bara att du hör mig. Att du någonstans lyssnar. Även när jag sitter här i sovrummet kan jag känna din doft som omger mig. Allt jag ser när jag blundar är dina ögon och din mun som ler mot mig. Då känner jag mitt hjärta bulta hårt och fast. Inuti mig får jag bilden av mig dansandes på en sommaräng med en vit klänning och du finns någonstans där i närheten, skrattandes och med fin-kostym. Vi dansar tills vi inte orkar mer och sen rusar vi vidare genom skogen och skriker sommarskrik. Vi kommer till en dimmig äng där vi ser älvorna dansar, betraktar det i tystnad tillsammans samtidigt som vi håller varandra i handen. Vi går vidare och hör att det låter från en älv i närheten. Där sitter Näcken och spelar, vi ser hans bockfot och hans violin. Han spelar mycket vackert men ser väldigt sorgsen ut... I skogen hörs alla ljud och mörkret börjar sänka sig. Din varma slängkappa håller oss varma, och granriset vi plockade gör det mjukt att ligga ner. Innan vi somnar skymtar vi ett skogsrå som skyndar sig förbi oss. Du håller om mig och jag somnar tryggt i din famn. Under natten som går har du gjort dig lös från mig och startat upp en mindre brasa för att jag inte ska frysa. När jag vaknar till på morgonen känner jag värmen från brasan och ser dig stå och le mot mig. Framför mig ligger naturens skatter, blåbär, smultron, en hare, och ett stort ämbar med vatten. Vi äter under tystnad men tittar på varandra. Du släcker brasan och jag ler mot dig. Vi fortsätter, en varm dag. Efter en lång promenad hör vi ett brus som om det fanns ett vattenfall i närheten. Bara en liten sträcka, och vi är framme vid sjön. Jag kastar av mig kläderna, dyker i vattnet och ropar : kom! du kommer efter ganska snart.... ..vi hoppar alltså i vattnet tillsammans. du simmar bort till mig och kramar om mig. under vattenfallet kysser vi varandra och skrattar. vi soltorkar i gräset och älskar. du vänder dig mot mig, jag ser dina röda läppar lysa i solskenet. jag rör vid dem sakta och våndas. din kind är mjuk o len och jag ryser. du smeker mig på kinden kramar om mig. vi klär på varandra, fortsätter vandra i den varma sommaren. när vi gått en bit får vi syn på en stuga. - Kom, vi går in där ! säger jag och tar din hand. Dörren är inte låst. Inuti stugan finns det en lång bänk, stor nog att passa två människor. På bänken ligger det varma björnskinnsfällar stora nog att kunna svepa sig in i. Två fönster gör att det finns lite ljus i stugan som annars domineras av ljus kandelabrar och en stor gryta i ett hörn med tillhörande hål i taket. I ett av hörnen finns ett tillhyggt bord i ekträ och två ihopsnickrade stolar, det enda möblemanget som verkar vara gjort med kärlek för dom är riktigt fina, med ornament. På baksidan står det två namn. Ditt och mitt. Måste vara ett sammanträffande. -Tja, här kan vi ju lika gärna stanna ett tag säger du och jag nickar. Det finns ett litet rum vid sidan av. Där står det massor med mat, örter, kryddor och annat smått o gott. Jag börjar känna att jag är hungrig igen, och vi lagar mat tillsammans och hämtar två stora ämbar med vatten. Alla ljus är tända och det börjar bli riktigt varmt i stugan. Vi samtalar om allt mellan himmel och jord. Mörkret sänker sig åter igen, och jag drar med mig dig ut. Ute hörs ugglans hoande och syrsornas visslande. Månen lyser ner på oss. För att bli ett med naturen så lägger vi oss på varsin björnfäll och håller varandra i handen. Sedan mediterar vi och utbyter känslor med varandra. efter en lång stund, när jag känner mig redo, tar jag emot dig och du tar emot mig. Vi byter själar med varandra i en mäktig symbios. Vi ligger kvar en lång stund efter meditationens slut och bara insuper varandra. Inuti stugan är det nu varmt och skönt. Vi tar med oss björnfällarna in, sveper in oss i varandra och somnar med ett leende på läpparna....