din hårda manlighet
genomborrar
min dyblöta själ
når mitt innersta
sår frön
som gror ett hopp

du lurar min sorg
till att gå i förbund
med pojken
inom dig
tillsammans lämnar de oss

vi reser våran väg
till bättre tider
bland doftande plastblommor
som aldrig dör

tillsammans i all evighet