Jag har sprungit sedan jag föddes
tagit ett andetag för varje hjälplöst steg

(kan inte sakta farten)

då kommer tankarna ifatt
och jag orkar inte räkna orsaker mer

Förlåt mig mamma
men ibland slutar blodet rinna genom kroppen
och en man i hatt plockar ut alla organ

Och till min pappa -
se till att ingen av mina syskon blir som du
och hälsa alla dina kvinnor
att de är värda så mycket mer

Till dig som jag kallade min livslust,
Du släppte taget och jag föll och slog ihjäl mig
efter alla miljoner timmar under ytan
tog syret slut till sist

En liten kort förklaring,
jag springer och snubblar över kanten
när jag inte kunde se
att vägen förvandlats till ett stup