Av drift och ohejdad vana står jag åter under klockan i marschmundering
På väg
Åt vilket håll det månde bliva egalt
Tyst terror över landsvägen
Jag hör dem viska nu
Och jag vet jag måste följa deras röster
Ändå , tvekar jag?
Kanske ändå inte för benen fötterna kroppen börjar gå av sig självt
Mot etappmålet mot stigen sen uppåt
Klapper mot asfalten stärkt krage rak rygg
Blicken rakt fram utan fokus
Bara framåt
Se ej tillbaka har vi lärt av våra gudar våra förfäder våra misstag
Vristerna ömmar selen spänner vad är smärta
Annat än ännu en känsla
Och såna kan ignoreras har vi lärt oss
Fan vad vi har lärt oss
Och aldrig vika av
Inga sidospår
avtagsvägarna ser vi inte heller
Rakt fram genom livet och ut på andra sidan
Vart fan är det som händer egentligen?
Och Du! Vad fan är Du på väg?