jag ser trasiga löv nu denna höst
just så trasig som jag själv
krossad till intet
av dig, just denna höst
jag pillar på det brev
jag aldrig skickar
tummar på pennan
som brann över pappret
mina ögon smalnar
och tåren får fäste
utanför kanalen
där den föddes
rinner nedför kinden
utarmas på sin väg
faller av
och landar på brevet
och saltar mina ord
kanske skickar jag det ändå