Jag är eld
Jag är lågor
Då och då
Åh vad jag vill vara vill vara det för evigt
För evigt eld och lågor
För en sak
För en sak att hålla heligt
En sak så flyktig
Det är livet
Aldrig låter sig fångas
Alltid framför mig
Alltid bakom mig
Bara ibland med mig
För sällan med mig
Gör mig till zigenare
Till en som brinner

Min längtan låter jag zigenaren besjunga åt mig
På sin fiol, på sin flöjt, med sin stolthet
Och jag begråta
Det som aldrig låter sig fångas
Det evigt flyktiga så levande
Det som är en del av mig
Men aldrig det ändå

”Coelum non animum mutant
Qui trans mare currunt” sade Horatius