Som en underbar dröm till den sömnlöse,
en dundrande flodvåg av inre frid.
Som solglimten genom himlens svarta moln
hopplöst oberörd av stormens ursinne.
Som ljudet av morgonstjärnans vingslag,
åter på väg upp efter en evighet i mörkret.

Som fågel Fenix reser jag mig nu ur askan
och borstar av århundranden av damm.
Jag kan åter höra mitt hjärtas slag
och varje sekund viskar det ditt namn.