Han säger att hans rädslor
Tar överhand ibland
Att känslan av förlusten blir för mäkta

Han menar att hans lärdom
Är att närheten för två
Blott delas bör med den han kan förlora

Han hävdar med bestämdhet
Att vår vänskap är för stor
Och riskerna med mötet är för många

Han framför sina lagar
Om hur livet borde va
Och hoppas på att ingen nåt ska nämna

Han påstår att den känslan
Som hos oss stannat kvar
Är alltför stor och alltför komplicerad

Han talar långt och länge
Om stor glädje, sköna dar
Men kan inte se en framtid för oss båda

Han gråter fram sitt budskap
Om en rädsla, åh så stor
För att allt vi haft på nåt sätt ska gå sönder

Han skakar medan han pratar
Om en skräck han ständigt har
För att jag tillslut ska se hans sanna värde

Han snyftar mot min axel om en
Allt för stor förlust
Att riskerna med ”oss” blir allt för många

Han språkar hårt och kraftfullt
Om att vår närhets-tid är slut
När han samlat sig från känslorna, de många

Han tycker det är vettigt
Att avsluta oss i tid
Innan det på nåt sätt honom hinner kostar

Han stänger till och vägrar
Hjärtats röst nå ut
Då han kanske måste omvärdera läget

Han kramas nu med Henne som Lättförlorad är
Och jag får feja upp vår framtids skärvor…