har längtat i oceaner av tid efter dig
väntat att stormen skulle bedarra
väntat och sovit, andats in samma luft som jag andats ut

varit borta i tanken, studsat mot väggar av maktlöshet
dunkat huvudet i händerna så känseln försvann
ramlat i mörkret av disorientering, men alltid ställt mig upp

trodde till slut att vi var historia, något man lägger till handlingarna
men så kom du tillbaka med hela dig och mer
och jag inser att oceaner av tid aldrig tar slut, det är vi