ja, den jag mest roar

är förstås mig själv och mina vänner

sådana som int väx på träd

men som e skönt att jag känner

här dräller det av märkliga poeter

och texter tillika

när skall de andra förstå

att för mig ge vika?

det är ju mina texter som skojar,

förlustar sig och bränner



ja, jag bränner min midnatts olja

och målar med penslar på skoj

kanske finns där folk även till sjöss

som vill ge kritik till mig, ohoj

kanske bort bör jag skänka

mitt färgskrin och min palett

sadla om och börja sjunga

till luta och dansa balett

spänna mina segel i vinden,

slå ett slag, knyta knopar i min koj