-Pappa? Pappa, pappa, pappa!
-Ja, mitt gryn, väd är det?
-Jag vill spela på kärlekshjulet...
-Va?
-Jag vill spela på närhetshjulet...
-Vad är det du säger, barn lilla?
-Pappa, pappa, vakna, pappa!
-Oj, låg visst och sov. Måste ha drömt. Oj, vilken verklig dröm.
-Vad drömde du då, pappa?
-Att du och jag var på tivoli och att du ville spela på de olika hjulen.
-Vann jag något då?
-Jaa, du vann choklad och kramdjur, en stor korg med mat.
-Pappa?
-Ja, Petra.
-Vann jag en korg med mat?
-Ja, det gjorde du. Riktig mat på burkar och i paket. Fina paket i de allra mest underbara färger, kaffe och te, läsk och kryddor.
-Åh, pappa. Kan vi gå på tivoli och vinna den där korgen med mat?
-Lilla vännen, det vet du väl att när staden började brinna så var det just i tivoli som branden startade. Och så spred sig elden till husen och till centrum och alla de fina butikerna och restaurangerna.
-Men pappa, jag är så hungrig.
-Du skall strax få mat. Det blir fiskbullar och chips, som vanligt.
-Men, det har vi ju ätit i två veckor snart.
-Ja, min sockersmula. Men det finns inget annat att äta. Vi får vackert vänta och se. Till våren kanske det kommer folk hit för att bada och fiska.
-Till våren, pappa. Men de andra då, alla de andra. Lever de också på chips och fiskrätter?
-Nej. Ser du vännen, det är bara du och jag kvar. De andra är i himlen.
-Åh, pappa, jag önskar att det var som förr. För flera år sedan när Ossi, Timo och mamma levde.
-Ja, mitt barn, det önskar faktiskt jag med.
Men den som lever får se. Du vill väl inte att vi ger upp heller?
-Nej. Nej då, pappa. Vi ger aldrig upp.