Det känns så där otäckt ibland
precis som en kall kåre
längs utmed ryggen någonstans
ändå innanför
som ett varsel

någonstans ifrån kommer den väl
den där känslan
och den är otäck
mycket mera otäck i natten
än på dagen

jag skall ta och ringa en vän
men om jag väcker
min sovande polare
då blir vi kanske två
som är skrämda i natten

nä, jag låter datorn avgöra
går in och läser något
som någon har skrivit
kanske att det skall förmå
att ge mitt hjärta
en smula tröst i den stora
svarta och otäcka vinternatten?

eller skall jag helt enkelt fråga
publiken?
jag klär på mig
tar på mig ytterkläderna
går ut och låser dörren om mig

där inne i hissen står en tjej
hon spyr upp sin dag
och ler sedan generat emot mig

och jag tar trapporna istället
inne i porten, alldeles precis
innan en skall gå ut, bredvid
dörren ut mot friheten
står det ett barn
och gråter

jag öppnar porten på vid gavel
och går ut i natten
det hörs högljudda skratt
på avstånd
folk som rapar och skriker
tjoar och lever om

där står en tjejsare
kan hon vara fjorton?
hon ser sig om och hukar sedan
intill en berberisbuske
med röda små bär
strax efteråt reser hon sig upp
rättar till kjolen och står kvar
hon verkar inte se mig alls

jag kanske är ett spöke
som ingen alls ser i natten
ett skrämt spöke
som ser sig om efter tröst
men som ingen ser
eller frågar efter

tre veckor senare
berättar jag för en vän
att jag hade en sådan konstig dröm

men det var ingen dröm
säger hon till mig efteråt
det var min fjortonåring
du såg sitta och kissa
i busken

hon hade sett kärringen
på sjätte, sa hon,
komma ut ur porten
mitt i natten och se ut
som ett jävla spöke i fejan