jag saknar hennes kyssar
och läppar som ibland smakade
ömsom tuggummi, hallon och unket

saknar hennes kramar
och knäppa ordspråkliga idéer
dofterna och ljuden

känslan av att vara den enda
som fanns i hennes liv
förutom familjen, vännerna, hennes ex

att känna hennes närvaro i nuet
sitta och äta tillsammans
dra en spader

skratta hejdlöst och omotiverat i biomörker
gå omkring på gatorna och peka
promenaderna längs kajerna

titta på alla konstiga kort vi tagit
en del av dem gick att se vad de föreställde
bara sitta i samma rum och läsa var sin bok

lägga armarna om varandra i soffan
blunda och under hennes händer undra
vad överraskningen skall vara när jag tittar

jag saknar hennes kyssar
och de gröna ögonen
deras lyster av djup och intellekt

bröstens konturer under röda lakan
fötterna som stack ut när hon sov
hennes drömmar som talade i natten

de där lustiga högarna med tvätt
och att strumpor försvann så mystiskt
tvätten på linor kors och tvärs på muggen

de lustiga och omaka kopparna i köket
det svarta porslinet, flottfläckarna på duken
till och med brödburken som hon tog med sig

hennes ömma varsamhet
och förståelse för min tankspriddhet
hennes lugn och hennes grälsjuka

jag saknar hennes kyssar
ibland även hennes skitiga kläder
de leriga stövelavtrycken på hallgolvet

den där vänligheten att koka te
innan jag ens hann komma på tanken själv
efter middagar jag lagat och försökt få till

jag saknar hennes kyssar, det gör jag
tänk om jag träffar henne igen i någon annan
precis så där som hon en gång var

i mina ögon lik den allra första
av flickor i den långa raden av kärlekar
som kommit och gått i mitt långrandiga liv