Du är för vacker för mina läppar och du har stulit mina andetag.
Du frågade mig, vad jag gör med det jag inte kan få.

Jag vägrar bli sårbar inför dig! Du får inte en centimeter till av mig förens du tar ett steg framåt. Bara ett.
Jag vet ju inte om du saknar mig, eller om du ligger där bredvid någon annan flicka ikväll.
En flicka som kanske är sötare än jag?
Du har punkterat mig och alla vackra ord du sa, rinner liksom ur mig.
Jag har börjat tvivla på dig och jag kan därför inte lämna mina känslor hos dig. Jag har skrivit ner dom i bläck… men jag tror jag skrev med lite för små bokstäver.
Eller hur var det nu? Läste du någonsin?
Kände du?

Jag måste övertyga mig själv om att du bara är en bland alla.
Visst måste jag bli iskall för att överleva dig?

Jag har letat länge nu, men jag hittar inte nyckeln in till dig,
så jag låtsas att du inte är speciell.