Jag funderar på att göra abort,
att stöta ut mitt gamla liv
se mitt nya födas fram i gyllene färger
verkligen börja tacka ja
till när folk bjuder mig till fest
födelsedagar, begravningar

att gå och besöka de gamla
som ligger ensamma
dör på våra sjukhus

att återknyta kontakten med dem
jag känner
som sitter på psykets låsta avdelning igen,
trots att det gör ont att se dem där,

att jag själv aldrig behövt ta
en andningspaus
på någon avdelning på psyk
är kanske blott en slump,

liksom det är en slump
var jag haft jobb,
likaledes en slump när jag bytt
till ett annat arbete,
ute i verkligheten