Likt fåglarnas skratt
från Ishavet till Ökenstranden
likt hästarna med de tunga malmslädarna
på gruvfjället ... hemåt i snöstorm

till den varma havren, till det mjuka
mörkret som är stall, som är leva

i en gömd vrå i kroppen
bor en osviklig dragning: dit!
från det kalla, det oändligt uttsräckta

till det osynligt nära där
snöflinga blir maskrosskärm.

*