När Carl steg ur taxin visste han att hans farhågor hade varit rätt. Det vore typiskt henne att ta in på Grand Hotel för en natt som denna. Hon har alltid haft smak för nyanser av blått. Det regnade stilla, liksom varnade för att det skulle komma mer än de här mörka molnen. Klockan närmade sig tio strecket på kvällen. Han gick förbi lobbyn och gick in i trapphuset. Han visste redan vilket nummer hon var på. Samma rum som när de firade 3års förhållande. På tredje våningen låg så rum 113 och han stirrade på den gyllene nummerbrickan. Hans advokat hade ringt honom åtta timmar tidigare och sagt att hans fru hade setts med en främmande man de senaste två veckorna. Att hon hade sovit hos denne man ett flertal gånger, och att de varje fredag tog in på hotellet och inte kom ut förrän flera timmar senare. Allt hon skulle göra i Sverige var att shoppa och ta det lugnt hade hon sagt. Tre veckor skulle hon vara borta. Hon sa att hon var tvungen att komma bort från honom ett tag, att hon behövde tänka över saker. Dagarna innan hon stuckit hade hon skrikit på honom och kastat köksredskap mot honom. Mesig hade hon kallat honom.
Hans hand darrade lätt då han tog i handtaget som ledde in i rummet där hon förväntades vara med en annan man. Svetten rann och han kände en väntad rädsla gripa om hans bröst med en brinnande ångest. Mesig kanske inte var rätt ord, snarare medveten om riskerna för hans besök. Inne ifrån rummet hördes stön av välbehag, han visste att det här bara kunde sluta på ett sätt.
Dörren gled upp under tystnad, fem stjärniga hotell brukade hålla på diskretion på grund av städerskornas frekventa besök till sviterna. Carl steg in och såg sig noggrant omkring innan han gick raka vägen till sängkammaren.
De flesta sviterna på hotellet var utrustade med bar, vägg-tv, heltäckningsmatta och dator med bredband; men just denna svit var extra utrustad och hade därför även Jacuzzi och en balkong som blickade över Stockholms slott. Han gick genom sviten och hans skor gav ifrån sig tassande ljud på heltäckningsmattan. När han till slut stod i dörröppningen till sovrummet såg han sin älskade sen 4 år framåtböjd med en man över sig. Han hade sätt nog. Han lyfte sin parabellum och sköt. Ljuddämparen fick livet att gå vidare som vanligt för alla andra, men att ändas i tystnad för mannen. Kulan tog i ryggen mellan skuldrorna och han föll ned på golvet och kved. Carl gick fram och siktade på sin flickvän.
”Du behöver inte förklara dig, jag förstår att du är trött på mig.” Han var kall som is, hade ingen tid för känslor. ”Men jag är inte den mes du trodde att jag var, eller hur?” Han fick ett bistert uttryck i ansiktet när hon började få tårar i ögonen. Han riktade vapnet mot den kvidande mannen på golvet och gick några steg mot honom. Flickvännen satt och såg chockat på. Han tryckte av en kula till i ryggen på mannen, och en i huvudet som med en smaskande ljud spred blod och hjärnsubstans över mattan.
Carl log.
”Det blir svårt att få bort de där fläckarna du.”
Hon gnydde.
”Carl,” började hon men kom inte längre innan han vände och gick.
Han hade kommit ut ur rummet och var framme vid hissen när han hörde henne skrika efter mannen.
I hissen stod det en man i kostym som såg lite road ut.
”Tror du hon såg en råtta?” frågade han flinande.
”Ja, det gjorde hon säkert, en död en.” Replikerade Carl.
När han kom ut från hotellet hoppade han in i en taxi.
”Arlanda,” muttrade han till chauffören som nickade stumt och gasade iväg.
Han försvann in i den regniga sommarnatten, på väg bort från allt som han blivit.