Då döden blir verklighet.
En besatthet av något så okänt, en presentation av sitt eget öde.
När döden blir till verklighet, när döden blir en av oss, tankar far igenom
Mitt huvud.
Jag är barnet av en skapelse jag är slutet av en historia, jag är ingen annan lik:
I mig själv bor en tyngd i mig ror en sorg iland,
Uppenbart eller ej, ingen begynnelse utan slut, ett kapitel för varje misstag, en punkt för varje tår, ett frågetecken för varje känsla, vad är verkligt?
Jag är barnet utan framtid, jag är barnet inom mig själv,
Ungdomens källa, kraft inför det eviga, tårar slösad på omtanke, blinda skådespel för att vara dig till lags.