1.

namn: clara kron
tack: för alla nätter och liv du räddat
förlåt: för att jag aldrig vågade älska dig tillbaks

jag är gärna en tiominutersängel
i bortglömd snö så länge jag
får vara det med dig

2.

hej jag vill vara din knotterhud
om vi båda blundar samtidigt
kommer vi att se samma saker?

jag är lilla björn och lilla tiger
och jag tar dig vart du vill ikväll
jag är ett löv på eken
och jag ska ut och resa alldeles själv
jag är tidvattnet som ska lämna land
jag sjösätter hellre en trasig
båt än har den
liggandes på land medan du
är storm ute i atlanten

Its been so long since I had a smile
Stayed sad for such a long while

jag fortsätter att drömma
gårdagens dagdrömmar
tog en lång
ensam promenad
runtom vintern på månen
som ögonblick
då jag lever i dina konturer
och jag är liten
men varje gång du pratar med mig


är jag större än allt.

I don\'t believe in the existance of angels
But looking at you I wonder if that\'s true
And if I did I would summon them together
And ask them to watch over you

3.

Nu har jag tecknat alla trappsteg på solstrålen
imorgon kan vi gå dit Clara.

4.

du sa du kände någon som
vänder himlen ut och in
egentligen ville jag bara
hålla din hand igår kväll
men jag hann aldrig säga
att jag älskar dig
innan solen ströp sig själv
dagen efter och jag
borde tagit din hand
när vi satt och tittade på Smiths
eller satt mig bredvid
dig i soffan och lekt med dina fötter
och nästa dag liksom sprayat
sovrumstapeten med din doft
för att inte behöva sakna dig igen

5.

det växer händer i marken där du står
så jag tappar fästet med vilja
längre ifrån marken hela tiden
himlen finns på våningen under
jag är tystnaden men mer än så
du skickar ett skratt
och jag med fast åt ditt håll
de kanske möts
en dag när vinden växt sig vuxen häromkring.

6.

Vet du att det mest är gamla människor som lyssnar efter fotsteg i trappan?

7.

tankarna väver
röken från dammet i hyn
väggarna saknar dig inte
men vad vet väggar om närhet?

8.

lämnar orden som
en trasig glödlampa i ett släckt rum
jag staplar dina andetag
tills de når himlen
groparna i kudden döljer ett ansikte
jag är blåsten utanför
ditt fönster inatt
du kan väl öppna ibland och
se om jag vågar ta mig in?

9.

människor som talar om lyckopiller
vad jag vill trycka
ner skitiga kanyler i deras halsar
och sen kan de få
sjunga som näktergalar
om sin jävla kemiska, onaturliga lycka
tror de verkligen
på allvar att Cipramil är E?
motion får man
av att skaka på golvet
depressionen har nyss
kommit eller precis försvunnit
men den är alltid på sin väg
alla vet att jag hellre
är en spegel än den
som blir besviken av att titta in i den
ge mig ord ge mig solsken men
framför allt ge mig clara
åtminstone hennes närhet.

10.

På vägen hem föll jag
inte en gång ens
fast jag inte höll dig i handen

11.

natt och riktning härifrån
blad faller som
husen i din ryggradsstad
under dina golvplankor
ligger det änglar
och ändå blir jag aldrig på riktigt
mina händer exploderar blyghet
jag kan hjälpa
dig att klippa mina vingar
de du gav mig
de vingar du gav mig

12.

jag är ett flygplan
och du ett hav och inatt
kommer vi störta in i varandra
tänk om vi föddes
som en livstid där alla
andra lever medan
vi bara börjar om på nytt
du är ett hav och jag vill spegla mig i dig

13.

vi är barn
och inte rädda för krig
om jag var ditt spöke
skullle jag sitta vid sängkanten
och sjunga för dig
tills jag blivit levande igen
en godnattvisa med fem rader
alla om dig
i bakgrunden
hör jag någon spela din röst.
det låter likt. det regnar och jag
hör din röst i regnet som faller
ner mot sin död
solnedgången andas
inte som förr längre
bara vattnet i rännstenen finns kvar
dina tårar räcker inte för
att tvätta himlen ren
och egentligen är det så sjukt
att vi borde låsa in oss
och andas ihop
rygg mot rygg under solen och bara byta ord
och inget mer

inte ens löften

låsa in oss på en evig
sommaräng och bara andas ihop
och byta ord
när du rör dina fingrar
i just de där cirkelrörelserna
rygg mot rygg

jag kan inte få ur dig
från mitt skratt

14.

jag kommer aldrig kunna lämna
tillbaka dina oringda samtal
inte kunna säga att jag spelade in dem allihop.

15.

solen slickar din avflagnade färg
doft under kläder
men passar det nu?
skymningen faller och
dina jackfickor samlar den första snön
räknade du någonsin alla
röda fläckar på mina kinder den fjärde juni?
strängarna på gitarren
önskade att du satt en hel natt och spelade
vet inte vad men spelade
med din solnötta hudfärg i mina armar

när du ler är solnedgången blott en sång

16.

det är 2005 nu och trots att
allt är annorlunda så kommer
jag alltid minnas dig
vi reser till solen någon dag clara
(ingenting kan få oss att
brinna upp någonsin)
en gång blir nog vi såpbubblebarn
också gamla
jag önskar jag kunde
ge dig hundra år till
men du är en sån jag kommer
minnas när jag blir äldre
din rödvitrandiga tröja och dina
budskapsklottrade händer
som jag aldrig vågade röra, älska

men jag vet att du kan blomma i öknen

och slå de andra med häpnad

och ibland vet jag att du ligger
i din säng och önskar att du hade vingar

men du behöver inte låtsas clara

du behöver inte låtsas

jag har sett dig flyga