Jag kan inte skriva om hur mycket
jag saknar dig
Orden är inte tillräckliga
för att beskriva kännslan i vetenskapen om att inte träffa dig varje dag

Att inte få se dina lyckliga ögon
och inte få vara en del i ditt lugn
Inte få röra dig!

Något är fel i min kropp nu
Allt är liksom lamt och handlingslöst
utan dig

Jag kan inte beskriva hur
orolig jag är för dig
jag kan inte ställa alla de frågor som finns inom mig

Har du ont?
Är du arg eller ledsen?

Har jag svikit dig?
Vågar du lita på mig igen?

Kommer du att klara dig sen?
Sen när detta
hemska, overkliga
är över

Jag trodde för en stund, där jag stod bredvid dig,
Att nu är det slut
för oss båda

För går du så går jag med dig,
mitt hjärta

Skalet, skuggan av mig blir kvar
Den otillräckliga bilden

Det gör fysiskt ont
men jag vill inte dämpa det
låt mig ta all din smärta,
snälla!

Du är jag. Du är mitt liv.
Kärlek, lycka, drömmar
och äkta, rena, skuldlösa skratt
allt det har Du gett mig.

Jag är inte stark nog att skaffa det utan Dig.

Bokstäverna är för få
Språket för fult
Orden inte tillräckligt ärliga
För att beskriva hur jag älskar dig.

Det här var ett tamt försök.