när jag redan simmat
över engelska kanalen
och kylan inom mig
har fått ett fysiskt uttryck
du påstår att jag är kall,
men hur kan du veta hur temperaturen i
mitt inre
känns

jag smorde in mig med fett
för att inte frysa
men vattnet är lika kallt som dina ord och hur ska jag orka simma jag domnar och dör och allt är ditt fel för om du bara ibland kunde se på mig och verkligen se skulle det här kunna vara kärlek på riktigt och du är som duggregnet som faller ner över mig i den här jävla kanalen och jag vill ha hällregn eller ingenting alls men du ser ju aldrig mig, du tror att jag är kall men mitt inre brinner trots att vattnet är som is och varför skulle jag simma, om det inte vore för att imponera på dig

för du med ditt förbannade blonda hår som du kastar ur ansiktet får mig att brinna för att
du
aldrig ser mig