Så faller regnet.
Sakta. Stilla.
Med tillförsikt.
Fläckar gatstenen.
Större. Och större.
Duvorna kurar. Under taken.

Hennes hår. Blandas med mitt.
Jag ligger. I hennes säng.
En lång kurva hud.
De smala axlarna. Ryms i mina nävar.
Låren sjunker in i mina. Bakom henne.

Ögonen.
Blå. Varma.
Isiga kanter.
Djupa.

Jag vill falla i.
Läpparna. Kyssarna.

Regn. I lövlösa träd.
Två händer.
Fyra skor. Jämna steg.
Jag stryker. Min tumme.
Över hennes.
Hon trycker.
Min hand tillbaka.

Vi stannar.
Hon drar upp. Axlarna.
Ser på mig.
Vi kysser varandra.
Mitt i bilden.
Under regnet.
På trottoaren.
I norra paris.

Stationerna.
Har sedan länge tystnat.
Hämtar andan. Lyssnar till.
Det svaga glidandet.
Avtrycket i luften.
Röken från gallren. I gatan.
Står stilla.
Byggarbetarna försvunna.
I rädsla att störa.
Bageriernas dofter.
Drar sig tillbaka.
Lämnar plats. Åt kyssandet.

Jag lutar huvudet tillbaka.

Det finns inget annat.
Detta korta ögonblick.

Då. Hon pressar in.
All sin kraft.
I hjärtat. Och i själen.
Tårarna.
Hatet och kärleken.
Lyckan och kvalen.

Romantiken.
Suddas ut.
Blir sig själv duglig.
Igen.