Så mycket tar vi för givet.
Vi tror alltid att allt ordnar sig
bara vi står ut en dag till.
Lurar oss själva att tro

Tyst, snäll, gör ditt bästa

Verkligheten ser annorlunda ut
vi ligger nog rätt så risigt till

Vems är skulden i allt detta?

Vi har gjort vårt bästa för att skydda varandra
skada varandra var inte meningen

ordning och reda

Livet går vidare

Vem bär skulden i allt detta?

Det blir aldrig som det en gång var.
Så jäkla elakt är livet ibland.
Och då försöker vi fly,

skratta, glädjas, älska

Äh, ingenting gör oss lyckliga i alla fall.
vilket skämt,vilket kaos,oordning.

smart,bättre, bäst

skrattar du åt det hjälplösa?
Varför försöker du inte ordna dig!!!
Jag kan ju alltid försöka välja känslor.....