Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
från förra vintern. jag längtar dit igen.


en obotlig naturromantikers dagbok från oset

solsken och nästan vindstilla. plusgrader.
ledigheten kommer som en välkommen överraskning.
bestämmer mig för att cykla ut till oset.

oset är vackert på vintern.
det är liv och rörelse.

två vita yorkshire terriers kommer springande mot mig i gräset.
efter halkar matte och husse.
gulsparvar och grönfinkar rör sig i buskarna.
i cementrännan två gräsänder.
ingen kungsfiskare.
en a-lagare vilar på en bänk.
längs strandpromenaden bjuder meståget det promenerande pensionärsparet på en serenad värdig våren.
för den cyklande mamman kommer friluftsturen som ett välbehövligt andrum i vardagsslitet

tillsynes olika världar men ändå är vi alla här av samma anledning.
livet ville det.
vi drivs av det.
att överleva.
att uppleva.

fågelbordet är dukat för talltitor och nötväckor.
lik en mus smyger den oansenliga trädkryparen upp och ned längs trädstammarna. gulsparvsflocken trängs tillsammans med talgoxarna vid vattendraget.
ett bord är dukat för de som hungrar. en ström flyter för de som törstar. efter mat och vatten. efter varandra. efter livet.
\"för dig utgivet. för dig utgjutet\"

lite längre bort surrar gärdsmygen i en taggig buske.
hans lockande ljud får mig att försiktigt smyga mig närmre.
längst ner vid roten sitter han. gråbrun. väl dold.
ett ögonblick öga mot öga.
törnetaggar och oansenlighet.
\"han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud\"
hör vi hans lockrop? den dolde gudens, uppenbarad i Kristus.

cykeln har jag ställt vid hamnen. vintern på oset lämpar sig bäst för fötter. kanske är det så med livet också?

i björktoppen sjunger talgoxen in det nya året.
det är en strupsång för solen och värmen.
toner minner om grönskande vår. kanske drömmer han sig framåt i tiden? i såna fall en förrädisk dröm. solen må vara tillbaka, men våren är det inte.
fortfarande har den gyllene sångarens björksceneri inte skrudats i grönt.
fortfarande regerar kung bore.

sången slukar mig så mycket att jag håller på att trampa på en mus.
stilla ligger den på stigen. han överlevde inte vintern. när snön smälte smälte skyddet. den varma isoleringen. stelfrusen sökte den lilla grå stackaren värmen. men allt för snabbt kyldes hans kropp ner.

vintern vid oset är vacker.
vacker men hård.

vandrar halkande vidare på den isbarkade stigen och tänker att det är nog så med livet självt. det är vackert vackert, men hårt. jag är nog en obotlig naturromantiker, präglad av de värmländska skogsbäckarnas pulserande liv. men framförallt präglad av Kristus själv. den vackraste och skönaste. men också den fruktansvärde.




Övriga genrer av pastorn
Läst 500 gånger
Publicerad 2006-12-12 13:18



Bookmark and Share


  Vanja-Kristina Morgell VIP
En "pastors" (teologistuderandes) speciella privilegium att utbilda blicken som ser omgivningen på det sättet! Fint förmedlat!
2006-12-13
  > Nästa text
< Föregående

pastorn