Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
en betraktelse över mitt ursprung, i mötet med det skånska havet i våras.


Sprunget ur

Jag var av skogen,
trodde mig veta,
tänkte mig tycka.

Så mötte jag saltet,
bruset av vågen,
vidden av vattnet.

Och jag insåg,
jag är av havet
förd till skogen

Barn av Den Störste Vilde,
av Kärlekens Gud
av Havets och Skogens Gud

Havet och skogen
sprungna ur samma ord:
\"varde!\"




Fri vers av pastorn
Läst 741 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-10-22 11:19



Bookmark and Share


    eva m h
Härligt skrivet om att känna igen sig i miljön man möter!
2007-10-22

  darque
Kanon! Orden, formen och meningen. Kanske bara för att jag själv tänker på mitt skånska ursprung men det är verkligen underbart skrivet.
2007-10-22
  > Nästa text
< Föregående

pastorn