ingenting är föralltid
fast det kanske verkar så
plötsligt vaknar du
och är ensam
gatorna är gråa
det är som varje år
klockan stannar aldrig
du är ensam
alldeles nyss
var du en del av den vackra världen
evigheten
alldeles nyss
var du en del av evigheten
redan en del av det förlutna nu
det är slut
du kliver upp igen
kollar ut ur fönstret
allt är som det var förut
dagen skrattar allt för högt
den vill in i ditt ansikte
du drar för gardinerna
och stannar inne