”Det känns som att vackla på kanten till ett stup, smågrus och stenar faller ner
Ben och armar känns som bly, försöker men kan inte röra mig nå mer
nedanför finns ingenting, bara ett stort mörker som breder ut sig
mörka moln tornar upp sig på himlen, allt jag kan viska fram är önskan att vara me dig
om ändå allt kunde vara bra, om ändå känslorna kunde försvinna
vinden blåser hårdare, frågan är inte om utan när döden tänker vinna
Det gör ont att andas, försöker frenetisk få bort tyngden från mitt bröst
Försöker skrika, men vinden förbort min röst
Marken börjar skaka, luften lägger sig som en slöja runt omkring
röster från ingenstarna hörs, ”ta till flykten spring”
men jag står frastfrusen, utan några känslor kvar
när allt kommer omkring, är detta kanske den enda jag har..”