hjälp mig
jag lever i en dikt varje ord blir en versrad
nästan på rim till och med
oavsett var jag tycker så
gör jag om det till poesi
ren och skör

sådär på centralen jag sitter och säger dig rakt upp i ansiktet
att jag kommer inte skriva om det här
för jag skriver bara om sådant som varit
och det här är inte över ännu
men det var över när jag sagt det och så blev mitt liv
föremål för times new roman typsnitt 12
igen

vi kom hand i hand
jag hälsades med en kyss - oförberett -
sade farväl med en kram och
sedan satt jag kvar ensam på tåget med mina händer
förfärligt tomma

jag har matte att göra
känslor kommer i andra hand
det här är inte känslor det är en redogörelse

and i never liked you anyway
det blir liksom lättare om jag säger så
lättare att tro
hur det skedde på mina villkor
igen

jag förtvinar i mina bojor
bind mina händer
klyv min tunga och
låt mig
se ljuset
igen