Himlens läppar sluter sig
mot jordens tunna hy
Svarta träd sträcker sig
höjd mot fuktig sky

Naturen går till vila
sänker ned sin hand
Nu stundar frostig tid
grå och mödosam

*

Töj på frostig tid
Ty där finns tonnyans
I dunkelt ljus
I stråets vita dräkt
I havets svarta sköld

Töj ut en frostig tid

Och vila sen ditt vemod
för ett ögonblick
Möt mönstret som följer
i skymningens sken
Och viska högt ett ord
i höstens horn