Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Flickan......

Flickan som skrek till sin mamma att hennes första framtand börjat växa ut.
Oh, i love this life.

Flickan som skrattade av lycka när hon fick en leksaksbil i julklapp.
I watch the days go by.

Flickan som älskade klubbor och livet.
Before tonite, i dont fucking know.

Flickan som alltid var glad, förutom när hennes favorit bil gick sönder.
My heart is forever dead.

Flickan hade aldrig några tankar om döden.
Oh, if you know how I live today fucker!

Flickan var rädd för stora flickor.
I love them.

Flickan var rädd för Adolf Hitler.
Iam not something för him, beacuse his is dead motherfucker!

Flickan var rädd för svarklädda varelser och stora hår.
Iam one of them your idiot!

I flickans ögon och öron var konstig musik något hemskt.
If you know you like it someday.

Flickan var rädd för vassa saker, nålar och blod.
That is my fucking life today.

Några år senare sitter Flickan med sönderskurna armar och sätter nålar i armarna så att blodet sprutar.
This is the only fucking life i know

Flickans jävla liv går ut på att skada sig och planera hennes självmord.
This is the only fucking life i know

Idag bär flickan endast svarta kläder och tuperat hår eller tuppkam.
This is the only fucking life i know

Stora flickor är Flickans favoriter, idag är flickan lesbisk.
This is the only fucking life i know

Flickan skriker på sin morsa att hon drar ut och super, och morsan blir förbannad.
This is the only fucking life i know

Idag bryr sig inte flickan om Hitler, han är ju död.
This is the only fucking life i know

Flickan har förlorat sina två bästa vänner men gråter inte.
This is the only fucking life i know

Demonerna och rakbladen tar över flickans liv.
This is the only fucking life i know

Flickans midsommarnatts dröm är att få dö.
This is the only fucking life i know

Vet ni va?
Flickan, det är jag.




Fri vers av Hallonfrost
Läst 295 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2006-12-21 18:39



Bookmark and Share


  blåljus
skiter i om det var du, gjorde berättälsen bara starkare.. kolsvart o destruktivt.... fast underbart vacker.
hoppas någonting positivt händer snart...
2006-12-23

  Pzykow
Ja jo, hummm. Du kan ju glädja dig av att du inte är ensam, finns tusentals som mår likadant och verkar vara samma typ, svart, lespisk, tuffa och rädda. Har du testat att prata med någon som har som jobb att lösa saker som de problem du skriver om, de kanske kan hjälpa dig.

Jag vet inte ett skit om dig(inte illa menat) men tycker ändå att jag känner dig. Eller känner problemet, typen.

Vet inte ifall du har planer på att skriva i framtiden eller så men det känns snarare som att du i dina dikter skricker på hjälp och medömkan. Det kan inte jag ge dig i mer än ett vänligt ord och dela med mig av min 20 åriga visdom.

Gillar tänket i dikten "jag då" skriver på svenska, "jag nu" skriver fucking i alla meningar och på engalska. Dock känns det som du kan arbeta mer på språket och stavningen.

Slutligen tror jag att döden är en kamrat som är överskattad, en symbol som alla känner igen och skrämmer, men ingen lösning på något.

Men allt ljus till dig i mörkret, kan behövas lite D-vitamin.
Kram
2006-12-21
  > Nästa text
< Föregående

Hallonfrost