August går i terapi, Lotta är takläggare på fritiden och psykolog i yrket.
En dag ser August en kvinna i samma väntrum som han själv. Han bryr sig inte om att läsa någon veckotidning just idag, utan sitter med en vetenskaplig tidskrift i knät. Lotta reser sig upp och går på tjottaheiti för att lägga en kabel... men kommer strax ut igen med oförättat ärende, det var visst kö. Hon kastar en blick på August. En sådan där blick som gärna studsar omkring en smula. Först till August, sedan ner i golvet, eller rättare sagt mattan... som dock har litet dålig studs just idag, varför blicken fortsätter fram till ett par skor av en modell som sett sina bättre stunder. När den studsat omkring rummet två gånger, vänder den sedan åter igen till August.
-Hej, jag heter August, fast inte Strindberg förstås, utan Tillberg.
-Hej, jag heter Lotta. Som i August och Lotta, haha.
-Ja, fast han kanske bara stavar med ett u.
-jo, kan jag berätta en sak för dig?
-Lotta, vi känner inte varandra riktigt än, men jag skulle betrakta det som ett privilegium om du vill ävhända dig någonting som möjligen ligger där inne och trycker, bara längtar efter att få ta sig muntligt uttryck.
-Var det där en sarkasm?
-Nej, jag pratar så här.
-Aha. Okej, jag skall bara... gäspa litet. Oj, hördes det där?
-Jo, det lät som en rökare, och den luktar som en rökare. Säg, du är väl inte rökare vad?
-Nej, det var inte meningen, men ibland när jag gäspar så trycker det på i andra änden och så går det som det går.
-Okej, kan du ta det där nu då, det där som ville ut i den övre änden.
-Jo, du vet det här tjatet om miljön, att vara medveten och så...?
-Mmmmm...
-Jag är extremt miljömedveten. Jag ställer varje år in min semester till Thailand. Den som skall vara i tre veckor, med en massa stolliga upp-levelser och som egentligen är tänkt att vara till för att slippa umgås med en massa svenskar. De tycks dock svärma från ställe till ställe som en mindre gräshoppssvärm. Så jag ställer alltid in resan dit, trots att jag först bokar den. Jag bokar den bara preliminärt och på så sätt förlorar jag bara grundavgiften på 240 dollar.
-Det där låter minsann absurt...
-Jo, men inte nog med det.
-Jaså, kan det bli värre?
-Jag brukar känna för en tripp till Paris i april. Men när det är en vecka kvar...
-Så avbeställer du biljetten?
-Nej, jag säljer den billigt till min prilliga syster Maude. Hon vet hur jag är, så hon väntar bara. I kulisserna, skulle man kunna säga. Med packade väskor och kollat pass. Hon väntar alltid med att växla valuta till sista minuten.
-Har du en syster som har tomtar på loftet?
-Ja. Men jag ställer in min och Tompas resa till Karlskrona i juli, också.
-Vad har du emot metropolen Karlskrona?
-Hans föräldrar bor där. I stort sett hela släkten faktiskt. Men vi förbeställer inga biljetter. Jag brukar alltid bli sjuk just då, eller sken-gravid.
-Brukar du bli skengravid? Mer än ett år vid samma tid?
-Har bara hänt två gånger på sex år.
-Och någon annan resa då?
-Jo, jag brukar ställa in en veckas resa med gamla mamma, till Toronto.
-Vad skall ni dit att göra?
-Pappa dog där, i en flygkrasch för elva år sedan. De hittade aldrig kroppen, så det fanns inget att begrava. Planet störtade i havet, men flygplatsen som planet startade ifrån ligger vid den staden. Jag har ställt in den flygresan nio år i följd.
-Så de första två åren åkte ni dit då, du och din mamma?
-Nej, första året var det för färskt för mamma att vilja åka. Andra året var hon sjuk. Det var någon sorts kräksjuka hon fått i Sydamerika, när hon var där med tjejerna på jobbet.
-Men de följande åren så hade du olika skäl för att inte åka?
-Ja, precis. De senaste sex åren har jag skyllt på olika sätt att hantera den nya miljömedvetenheten. Jag brukar ställa bilen och åka kommunalt, faktum är att jag har sagt upp telefonen och tvn också.
-Kan man säga upp tvn?
-Jag sålde tvn och ringde upp till Kiruna och sade att jag inte längre ägde en tv, det var i samband med min flytt.
-Var flyttade du ifrån?
-Vi separerade ett tag, jag gick honom tydligen på nerverna med min miljöhänsyn, med min medvetenhet. Men så flyttade vi ihop igen. Fast utan tv och telefon förstås. Han har ju ändå mobil genom jobbet.
-Vad brukar du mer avstå ifrån?
-Så mycket som möjligt. Men jag måste erkänna en sak, varför jag är här, är en av orsakerna till att jag berättar om allt det här.
-Jaså, du menar varför du går i terapi? Men det behöver du inte tala om. Jag går ju också i terapi här. Jag brukar inte berätta för någon varför.
-Men jag känner att jag måste. Du förstår, främsta orsaken till att jag inte tar bilen till jobbet, är att jag inte har tillräckligt långt till arbetsplatsen. Förutom det så har jag inget körkort, ingen bil och ingen sambo heller. Jag bor inte ens i min egen lägenhet. Jag bor på ett hem för människor som lever i en alternativ verklighet. De där resorna som jag berättade om... jag beställer dem aldrig. Jag planerar dem då och då i fantasin, men de är aldrig riktigt verkliga för mig. Orsaken till att jag går i terapin sägs vara att jag är mytoman.
-Jo, men du är väl miljömedveten iallafall? Och du heter väl Lotta?
-Nej, det gör jag inte. Är inte, gör inte, inte på allvar iallafall. Men du, jag måste gå nu. Det var trevligt med en pratstund. Där kommer min terapeut nu ser jag. Hej då, August, med kanske bara ett u.