Det där hjärtat
du ristade in med kniv
det var som en saga
och jag glömmer det
aldrig

Och jag glömmer
aldrig
sången du skrev
brevet du diktade
och
pappret du täckte med Vassa
ord

Du berättade om drömmar
och änglar
att dem var
underbara
under
ditt styre

Men att jag aldrig fanns där
i drömmarna, vid din sida
som en ängel

Du lärde mig
att jag
aldrig
varit vacker
att perfektion är en myt
ett orent påhitt

Av dig
och din kontur
målade jag upp
en helt ny värld
jag hade ditt stöd

i det
Du lärt
Mig
att älska

Någonstans i mig
gör det fortfarande
ont
att stå upp
för rättvisan
mot våra minnen

Någonstans i mig
gråter jag fortfarande
salta tårar
för dig

Och någonstans
i mitt medvetande
finns du som
glas mot betong
en Sista gång