Liten och ensam i världen jag är.
Jag saknar dig, var jag än är.

Du var mitt allt, mitt liv, min död.
Du fick mig att kämpa, du gav mig ditt stöd.

Jag längtar för mycket för att förstå,
att livet har planer för båda oss två.

Det är ju såhär, när någon försvinner.
Att tiden går vidare fast tårarna rinner.

Men det känns så svårt, så svårt att förstå.
Hur gud kan vara så ond då och då.

Det gör så ont, jag orkar ej mer.
I minnet i tankarna jag överallt ser.

Ditt varma leende, ditt söta skratt.
Som så hastigt försvann den där mörka natt.

Ett år har nu gått och jag orkar ej mer,
står nu i tunneln och ljuset jag ser.

Biljetten i fickan till himlen jag bär.
Och hoppas jag ska få träffa dig där.

Föralltid tillsammans, föralltid vi två.
För det var väl meningen att det skulle sluta så?