Drömmaren vill resa sig upp ur snåret,
I hans tankar saknas kraft
Viljan finns, men förmågan saknas, ingenting blir gjort
Även en drömmare kan bli trött

I snåret, en färgstark maskros står, en fägring full av liv,
Som sprider en väldig lycka över honom
Dess sköna blomstring mot den glödande sommarhimmlen, lättar hans sinne
En jordisk tillvaro utan smärta
Maskrosen för drömmaren till de glömda lövverkens tid
Ett passionerat äventyr han en gång haft
En bris av ljuvlig lättnad sveper över honom
Under en kort sagolik tid är alla bekymmer borta
Men maskrosen går inte att plocka

Oron växer inom honom
Paradiset hotas av sin egen icke-existens
Maskrosens skönhet är nu lidelsefull
Med häftig förskräckelse i blicken, försöker han resa sig upp och ta tag i sitt liv
Han finner ingen styrka att lämna snåret
Ett grönt ljus med inslag av rosa får drömmaren att somna in
Men känslan av maskrosens väv finns kvar
Dess existens är evig