Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det var vi själva som skapade det.

Då jag la mina problem i din hand
och du la dina i min
Då jag sprang med öppna armar
mot det jag alltid önskat
Men slutet kom
och jag ramlade i din famn
Med tårar rinnandes för våra kinder
sägs de ord som mina öron gjorde sig döva för

Aldrig Igen

De ord
som ekade i mina drömmar
är stumma
borta
dom har slutat slå

De försvann när vindens pust
blåste liv i trädens sista löv


Men jag fann min väg tillbaka

Du accepterade att jag ännu en gång
i livets vägar
vill vid din sida stå
Stolt
Men med gråten i min hals

Du sa 'Aldrig Igen'
men nu är jag här
ta mig
som dagen tar solsken

eller lämna mig


men tror du jag kommer åter?..

Aldrig Igen




Fri vers av Johanna Almgren
Läst 253 gånger
Publicerad 2007-01-04 23:55



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Johanna Almgren
Johanna Almgren