Det känns som om livet strävar emot och att inget går som en dans.
Jag kämpar varje dag med att ge, och vara omtänksam.
Om jag nu kämpar, varför får jag då inget tillbaka?

man skall väl behandla människor som man själv vill bli behandlad?

Varför slösar jag energi och ork på något som inte besvaras?
Jo, för att jag vill ge, och vara omtänksam.
I hopp om att någon person, någon dag, gör detsamma mot mig.

Jag skiter väl i om jag blir sist kvar eller lämnad ensam,
så länge alla andra har det bra.
eller?

Du är en anledning till det.
Du får mig att fälla tårar och slita min själ itu.



jag ger dig mina tigertofflor och morgonmugg.
vad får jag av dig?