Jag lät dig bära

mina drömmar

överlät allt ansvar

på dina axlar

trots

dina vingliga fotspår

till en början

såg allt klart ut

men allt eftersom tiden gick

gled vi isär

och du tappade mina drömmar

på det kalla betonggolvet

där de krossades

kvar finns bara

småbitar,

med vassa kanter 

som svider

att ta på