Flygplatsen.
Det mjuka kaoset av människor som möts
lurar tomheten inom mig att inte finnas.
Jag tror att jag skulle känna igen mig om jag såg mig.
Den version av mig som var lycklig hade samma ljusa hår,
samma ögon.
Ett leende som hungade efter liv som jag tappat bort.
Jag tror att jag finns i ett hörn på något av caféerna,
med ditt huvud varsamt tryckt mot mitt bröst.
Din mjuka röst hugger kärleksslag i min mage och sprider värme.
Jag skulle inte bli rädd av att se hur olycklig jag har blivit.
Jag skulle bara ta min hand och fråga vart jag varit.