Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Min panikångest försvinner inte!


En tröst i min panikångest

När fingrar av sammet
Lite krusande smekte
Över blodröda läppar
Hans tankar lekte.

När händer av siden
Lite lekande sökte
Över brunbränd kropp
Hans fantasi försökte.

Se en bild utan hennes
midja i hans hand
En bild utan de båda
bundna i varandras band.

När de låg tillsammans
Hans tanke fortsatte vandra
Fastnade vid en punkt
Där de älskade varandra

Och när läpparna möttes
Av kärlek i en dans
Så var han bara hennes
Och hon var bara hans.




Fri vers av Anagram
Läst 673 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-01-22 22:43



Bookmark and Share


    Kirre
igenkännandet är stort. Du sätter ord på känslor som är osynliga... fint!
2007-01-25

  Sanchez VIP
ja om man inte tröstar sig själv, vem annars?
Panikångest är en verklig pina
Som ingen annan förutom man själv kan läka.
2007-01-22
  > Nästa text
< Föregående

Anagram