Kära älskling ( eller få jag kalla dig det? )

Klockan är halv tolv, en vanlig vardag så här mitt i januari. Älskling, du kanske undrar varför jag är uppe såhär länge, det är tankarna på dig som håller mig uppe i varv.

Och du kanske undrar varför jag, varför jag…
(Det är inte lätt att skriva kärleksbrev ska du veta)
Det snöar ute, ser du det med älskling? Stora vita tunga flingor…
JAG ÄLSKAR DIG!
Räcker det?

Du får vad du vill av mig, allt som finns kvar av mig.
Du fick ett förskott redan efter vår första kyss, förskottet var mitt hjärta.
Det ligger där i din ficka, pulserar, känner du det älskling?
Och älskling, jag har planerat allt så fint åt oss, vi ska sova i samma säng, jag ska värma din kropp, jag kan. Jag vet att jag kan. Och älskling, vi ska leva, älska och dö ihop.

Visst vill du det? Allt kommer bli så bra, jag vet vad våra barn ska heta, två stycken ska vi ha. Och dom ska vara små och söta med mörkt hår som de ärvt av dig, Alice och Jenny ska som heta, ja vi ska ha tvillingar.
Två flickor, ska vi ha. Visst älskling?

Allt kommer bli så bra i vårt liv älskling.
För vi har varandra, visst har vi det?
Men jag vill bara fråga dig varför du inte talar med mig?
Det är 87 dagar och 5 timmar sedan du sa någonting åt mig senast, och då ville du bara ha ketchup.
Men visst älskar du mig älskling?