Älskling, kommer du ihåg kvällen då vi satt i den rökiga salongen och du hade flickan med lockigt hår i ditt knä.
Vi viskade över hennes axel, hon hörde inte för musiken spelades så högt.

Du sa, kommer du ihåg allt vårt?
Såklart att jag minns svarade jag. Hur ska jag kunna glömma…
Det kommer bli du och jag igen, svarade du och såg på mig med dina ögon.
Jag skälvde till, såg på dig. Och svarade, jag väntar på dig, det vet du att jag gör.

Flickan med det lockiga håret vände sig om och gav dig en kyss, jag log emot henne som om jag tyckte allt var okej. Men ingenting var okej. Men hon log tillbaka, reste sig och gick.

Du följde med mig ut, vi delade på en cigarett. Fastän att du inte röker.
Du hatar det, men du gjorde det för mig. Fastän det stack i halsen.
Du sa, om fem år kommer vi ses igen. På en rökig bar i New York.
Jag nickade och drog ett bloss. Du log, kysste min kind och återvände till din kärlek som vinkade från dörren.

Varför skulle jag tro dig. Och varför skulle jag åka till New York, jag vill inte bli rockstjärna som du.

Men du har alltid påstått att du är synsk.
Så jag får väl tro dig.
Så länge, får du leka med din lockiga docka.
Medans jag kommer leva livet, och dela cigaretter med andra B-kändisar, än du.