Ro, ro, leva
Lugnande noter från ett fönster i regnet
Mjuka gitarrglid och motorsurret från vägen
Du trycker din älskling
mjjjuuukt emot magen
Pressar ihop ögonen och låter
en skör ton nudda naveln…
Pärlorna glider stilla längs med rännan
Som om ett vakuum av lugn
omgav tiden
När jag själv
pillar och plockar
med kylskåpspoesi
och letar
efter ordet ”friden”
Då släpper jag plötsligt sökandet
när solen dristar sig till att klyva det vita diset
och vet bara hur nära det är för mig att verk-ligen smälta isen
Jag följer bara de där varma rinnande pärlorna innanför ditt skinn
Sitter där plötsligt och vilar utmattat min kropp emot din
Nästippen sveper längs med din ryggrad
och slirar sedan ut mot din axel...
och all ondo slurpas så starkt ut och jag kan andas ut
Jag håller ju i masten...
och du ror mig tryggt i land
att jag nästan sover fast ögonen blinkar mellan dina smekande ackord
Måndag är ett rivigt aggresivt hav men just nu sitter vi i bomulls-idé dolt