När jag höll upp mina trasiga fingrar mot ljuset
och du med orden undersökte
min smutsade själ
flög de första duvorna kuttrande genom en kall och klar luft.

De ömma sår
som vägrar att läka,
trots att tiden har förflutit.
Du klämde försiktigt på dem med dina doktorsfingrar
granskade dem ormsorgsfullt,

de som fortfarande kastar stenar
är bara rädda.