Jag hör ditt hjärta slå. Ditt hjärta som slår högre än alla andras. För att du ska få leva. Du ligger där, med slutna ögon och ditt tjocka, blonda, änglaliknande hår. Du sover, kära syster. Och inne i ditt huvud pågår säkert någon spännande dröm i ett godisland med sockervadd som moln. Och jag är vaken. Och ensam.
Kära syster, tycker du om mig fast jag avundas dig så? Du är liten, du är ung. Du vet inte allt. Du är lycklig. Du behöver inte gå igenom alla rosenbuskar som är fulla med taggar och lockande rosor. Du har det inte svårt. Inte så. Svårt. Jag avundas dig kära syster, som får vara så liten och oskyldig. Och slippa allt. Alla falska rosor, alla brutna löften, alla ensamma saknaden. All gråt som jag kväver, alla tårar jag kämpar så för att hålla inne, alla skrik jag vill skrika ut. Men du växer kära syster, du blir äldre. Jag har märkt det nu. Du är inte längre den lilla ungen du var förut. Du blir också äldre kära syster, snart. Du kommer också gå igenom rosenbuskar och sticka dig på dess taggar och falla för dess rosor. Men nu är du ung, liten. Du slipper sånt. Och jag önskar jag var som du. Slippa bekymra mig över kompisar för alla är vänner med alla i din ålder. Slippa bekymra mig över kärlek som aldrig blir besvarad. Och jag avundas dig kära syster, för så många gillar dig. Och inte mig. Och jag beundrar dig kära syster. För du kommer få ett så fint liv. Det händer att jag blir arg på dig kära syster, men det förstår du, alla syskon bråkar nångång. Men igår flätade jag ditt hår, som jag är otroligt avundsjuk på, och när jag var klar sa jag ’Du får gå och titta nu’ och du frågade ’Ser jag ut som en prinsessa nu?’ och jag nickade och log och du strålade som en sol när du såg dig i spegeln. Och ibland vill du rida på min rygg, klänga dig fast och skratta, medan jag ler åt att ha dig på ryggen fast det känns som om jag ska bryta den vilken sekund som helst. Nej du är inte tung kära syster, men du växer, du blir äldre. Och jag har börjat undra, börjat tro, att det är nog inte kroppen som väger mer när man blir äldre. Det är problemen. Alla problem som blir fler och fler, tyngre och tyngre. Utan alla dem skulle jag också vara lätt. Jag skulle kanske kunna flyga. Flyga ut över jorden och genom himlen. Jag skulle ta dig i handen kära syster, och så skulle vi flyga. Lyfta från jorden och sväva uppåt. Mot evig lycka. Men jag sitter kvar på jorden. Tyngs ner av problemen. Du är söt kära syster. Sötare än mig. Kära syster, vet du? Han finns inte längre. Han har gått bort, gått ut ur mitt liv. Och jag tror inte att han kommer tillbaka. För han valde. Och han valde inte mig. Han lämnade mig kära syster, tyst och försiktigt så att jag inte skulle märka något. Men jag märkte. Det var liksom oundvikligt att se. Så jag såg, fast han var så säker på att han inte lämnat några spår kvar. Men det gjorde han. Han lämnade ord som gör så ont, som inte betyder något längre för honom, men för mig. Kära syster, du kommer också göra dig illa på din resa genom livet. Men du är stark kära syster, och jag vet att du kommer klara det. För det gjorde jag. Åh kära syster, ibland undrar jag, tycker du om mig fast jag avundas dig så? Du vet, jag älskar dig ändå.