Familjerna hade varit osams sedan ett dussin generationer tillbaka. Ibland undrade Isabelle Geraldsdotter om de nutida generationerna ens visste hur osämjan hade börjat, eller om de bara fortsatte bråket för att behålla sin heder.
Isabelle och Richard hade träffat varandra första gången på markanden i den lilla staden de båda bodde i. Hon hade gjort dagens inköp och hade väldigt svårt att bära allt i de korgar hon hade med sig. När den förrymda tuppen från ett marknadsstånd längre upp på gatan sprang rakt ut framför hennes fötter så snubblade hon till på sin nya kjol och föll rakt ner på den leriga vägen. Alla saker hon köpt låg utspridda runt henne, brödet och de, nu, krossade äggen, garnet hon köpt för att göra en ny tröja till sin lillasyster och allt det andra. Hur skulle nu detta gå?
När hon reste sig upp upptäckte hon att hon rivit sönder sin kjol, och till råga på allt så kände hon smärtan komma krypande ut i vänster handled.
”Detta gick ju bra” sade hon förargat för sig själv, och tittade sig generat omkring. Det verkade lyckligtvis inte vara någon som sett hennes lilla missöde, utan alla hade fullt upp med sina egna inköp för dagen. När hon borstat av smutsen från den tilltygade kjolen och skulle böja sig ner för att plocka ihop de utspridda sakerna fick hon dock sällskap.
Han hade de finaste gröna ögon hon någonsin sett. Direkt ögonkontakt och ett leende som hade kunnat få smör att smälta. Hon log generat, flyttade undan en envis slinga av det nötbruna, lockiga håret och fortsatte att plocka ihop garn som låg uppnystat på vägen.
”Har fröken ett namn?”
”Isabelle”
”Ett mycket vackert namn, Isabelle med de isblåa ögonen”. Han skrattade lite för sitt inre åt hur rolig hon sett ut när hon ramlat och vilken effekt hennes ögon hade på honom.
Sedan total tystnad, hon har van vid att bara tala när hon blev tilltalad. Han däremot kom från en familj där kvinnorna kunde tala fritt. Detta var känt hela den lilla byn och familjen hade fått mycket kritik.
”Får dom för mycket att säga till om så får ni inte tyst på dem sedan.”
”Visa vem som bestämmer, hennes plats är i köket och barnasängen.”
När de hade plockat ihop allt hon tappat och han hade hjälpt henne upp presenterade han sig som Richard af Silfverstråhle, hon presenterade sig närmare som Isabelle Geraldsdotter och i samma stund som hon neg och han bugade sig insåg de båda att deras familjer var rivaliserande.
Han drog undan en hårlock som envist trillade ner i hennes ansikte och så frågade dom varandra
”När ses vi igen?”