Jag skulle vilja skriva, minnas hur det var att skriva, sådär som jag en gång skrev, ung och oförstörd kunde jag tveklöst sätta ord på mina hämningar och nästan maniskt och i timmar pränta bokstäver på papper, rad efter rad.

Jag skulle vilja skriva om sådant som står mig nära - måla bilden av nattliga fisketurer, dimman över tjänn, båten som ständigt läcker, gungflyn, myggen, fåglarna som ropar, en bil på vägen, helt nära; svart vatten. Måne i nedan eller ny eller full, molnslöjor för stjärnorna eller stjärnklart eller grå cumullus överallt, eller ljust som på dagen fast med annan lukt och luft.

Stövlarnas tramp i den surnade gräskanten, ljudet när fastnad fot dras loss och den flytande stranden släpper sitt grepp och brunt vatten sipprar fram i hålet som nästan blir.

Ringarna på vattnet, storplasket när gäddan slår, tusenbrödernas tillväxtbegränsade småslag med fenorna över ytan, vassens stilla sus, björkarnas rassel. Kring näckrosornas förföriska stjälkar i det brungrå klara sipprar lugnande lukter av djungelolja, frisk doft av nyfångad fisk, svagt bittert blod.
Maskburkens gröna täthet, de slingrande krypens röda kroppar och söta lukt, lockets vithet, smutsen, jorden, klumparna av tvinnade vibrerande kroppar, lufthålen. Allt stilla mot Motorns stilla surr, vrålet för att åka ifrån myggen, småmörten som snor betet, dimslöjornas dans kring flötet, det stilla rasslet av metspön, linor, allt som kastas och vevas in, kastas igen, vevas. Jiggens skära eller rosa eller vita dans i det våta, skuggan av en gädda, den stora käften som öppnas alldeles intill båten, rycket i linan, den stilla kampen, lyftet, håven, kniven mot strupen, lirkandet med draget, studie av tänderna, de vassa gaddarnas grepp kring allt de griper, bråten på bottnen, stenarna, lakens hem, mina minnen. Kammen.