Det var en glädjens dag. Kurt var känd för att vara optimistisk. Han såg alltid på den ljusa sidan av livet. Hans motto som följde honom genom livet var ”Alla dagar bär något gott med sig”. Det hade han snyggt och prydligt broderat på sin svart- och vit-randiga väska. ”Inget är omöjligt för den som vill,” sa Kurt ofta och log det där leendet som visade alla hans gulbruna tänder. Att tänderna inte var i bästa skick, vad spelade det för roll? Det gjorde bara en person charmig och unik. Ingen hade exakt likadana tänder som Kurt. Aldrig skulle Kurt få för sig att bleka sina tänder eller skaffa tandställning. Han var nöjd helt enkelt.

Inte ens när Kurt hade 40 grader feber, klagade han. Istället kunde man höra musik som strömmade ut från hans fönster från den gamla grammofonen han fått av faster Berit. Om man råkade gå förbi och kika in mellan persiennerna, kunde man se Kurt ligga i sin säng med halvöppna ögon iklädd badbyxor och ett par solglasögon. Med en lampa över sig, slurpade han sakta i sig sin paraplymilkshake. Han ville njuta av varje klunk. För vad var det för farligt med att vara sjuk ibland? Det avr bara en möjlighet till att slappna av och ta det lugnt.

En gång blev det översvämning i byn. Det var nämligen en gammal gubbe vid namn Olov Sigurdsson som glömt stänga av kranen innan han åkte på semester. I tidningarna kunde man se människor stå i det höga vattnet och sura. Men tittade man riktigt noga, i det vänstra hörnet, kunde man se en medelålders man med runda glasögon och en randig väska åka omkring i en hemmagjord båt och le med hela ansiktet. Vem var det, om inte Kurt? Kurt Johansson. Nu kunde han äntligen få användning för sin optimistjolle.

Kurt var även den så kallade ”lekgubben” på gården. Han byggde gärna paraplykojor med barnen när det regnade ute och lergubbar när det var lerigt. Ibland hände det att föräldrarna blev arga på Kurt när barnen kom hem och var leriga från topp till tå. Då tittade Kurt på modern eller fadern och log så där oskyldigt som bara en Kurt kan göra och sa ”Alla dagar bär något gott med sig. Även leriga dagar. Det är viktigt att barnen dessa dagar få ha lite roligt. I mina barnomsår byggde jag lergubbar så fort jag fick möjlighet.” Då var det som om allt släppte inuti barnaföräldrarna och de mindes barndomens ljuva dagar och grät en skvätt.

Vi alla borde ta lärdom av denna underliga man. Enligt honom var en man alltid i sina bästa år. Han var varken vacker eller stilig, men ändå kunde han få alla kvinnor på fall. Han hade nämligen blivit utsedd till årets optimist och fanns med på omslaget i Karlskoga tidning. Denna man hade något speciellt. Ja sannerligen, Kurt Johansson hade något som inte andra män har.