Utan ånger och förlåt

Hur kan man låta någon bära
Sitt egna brustna jag
Och förnedra nån så nära
Med sitt egna obehag

Hur kan man låta någon höra
Hur värdelös han är
Och självkänslan förgöra
I den man borde hållit kär

Hur kan man utstå att förtrycka
Sitt barn av arv och gen
För att sitt självporträtt besmycka
I ett överlägset sken

Hur kan man slå en stackars liten
Utan ånger och förlåt
Och oberörd och sammanbiten
Lämna barn i hulk och gråt

Hur kan man tro att han ska dölja
Dessa onda uppväxtår
När varje törn av skam förfölja
Varje skakigt steg han går

Han kommer aldrig att förlikas
Med det liv han lever här
Och troligt aldrig att berikas
Med att älska den han är

Bunden vers av JJ
Läst 1637 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2007-03-03 08:00

Skriv ut
Spara som PDF

Lillemor Oj så klokt o insiktsfullt, men ffa Kärleksfullt du beskriver den drabbade. Alla borde tänka så! Rytm o flödet besitter du. Innehållsmässigt en tår snart på kinden.. 2007-09-01

Erik L Det här var en väldigt stark text - med ett viktigt budskap. Jag lyfter på hatten och applåderar! 2007-08-27

Jea Oj JJ. Nu sitter jag här och gråter... vilka tankar den skapar. Det berör mitt hjärta! Häftigt! 2007-08-25

Lilla My* Tårarna kommer lätt och det är svårt att inte beröras av dina ord! Hur ska man kunna älska sig själv när förtrycket kommer i modersmjölken... Du skriver med tyngd verkligen! 2007-07-05

Annique De orden satt verkligen på sin plats och som tidigare nämnts, berörande. 2007-07-01

Catrin Vilken gripande skildring med ett snyggt rimsnickrande som inte förtar stämningen och sorgen. 2007-05-24

Marita Persson Jag blir så trollbunden av ordval och rytm, så jag glömmer innehållet, får därefter nästan dåligt samvete för det är ju innehållet som är stort (också?). Min eloge till en mycket skicklig skribent! 2007-04-29

angeleyes så starkt skrivet, har själv alltid undrat hur man kan skada sitt eget barn utan ånger för det man gjort, din text berörde mig djupt, 2007-04-29

Ti-elina Det är fruktansvärt hur vissa behandlar sina barn. Jag blir så arg! Bra att du vill ta upp ett så pass känsligt ämne. Du gav mig rysningar längs min ryggrad och tårar i mina ögon. Starkt skrivet! Du berör. 2007-04-12

Kim Alexis Berörande, mycket berörande. Jag riktigt känner hjärtat krampa och undrar vad som får en människa att skriva en sådan här dikt. 2007-04-10

Primavera Skakande, välskrivna ord. Jag har själv en liten knatte, så orden gick rakt in i hjärtat på mig!! 2007-04-10

swimsus@gmail.com Det smärtade att ta sig igenom dessa rader. Som en plågsam poetresa. Usch men fantastiskt skildrat... från start till sista punkt.. Otroligt skickligt och gripande.. 2007-04-01

AjBi Psykisk smärta... själens sår... jag vet, jag har varit där. Mycket bra skrivet! Eloge! @->->-- Älska det lilla barnet inom dig som skriker... 2007-03-29

devilsangel Otroligt starkt och berörande! Bra flyt och tydlig inlevelse, med en noggrann beskrivning av smärtan och utsattheten... 2007-03-18

KeL Så otroligt väl beskrivet 2007-03-11

Uffe Agnetun Bra .. mycket bra! Så härligt, helande, helgjutet! Jag älskar denna dikten! Detta är poesi sådan som jag vill läsa den! 5 poäng av 5 möjliga!!! 2007-03-10

rockpuppy Riktigt bra skrivet om ett hemskt ämne! Rytmen är verkligen fulländad! 2007-03-08

sunnanvind Mycket starkt !!! Bra diktat om en sanning så hemsk! 2007-03-08

KonstigaKatter \"tills döden skiljer oss... kommer jag din själ till marken spika...\" - det är sådana... hemska, sjuka! Gripande, skrämmande och tyvärr verkligen sann bild ibland; \"ibland\" - även det för mycket... Om texten hade kunnat förbli bara kreativ fantasi, eh... Bra fångad smärtsam verklighet. 2007-03-06

Viktoria Olausson Sant! enna dikt gör mig ont att läsa. Så mycket barn far illa, så många föräldrar söker inte hjälp för sina besvär, där barnen får lida ont , tills de själva blir vuxna och ofta för arvssynden vidare. Denna dikt, gör mig illa till mods, finns en anledning till det...(lång och trist historia dock...) Samtidigt gör den mig glad, för om alla tänkte som du i denna dikten, skulle inga barn fara illa på det viset, som de gör idag. *kram* 2007-03-06

KristinaE hu.. otroligt fint formulerat.. ryser i den sena natten och känner livets hudnära genomskinlighet när någon längtar efter den livgivande kärleken.. kanske aldrig når den! 2007-03-04

Childlike Wild läsvärd! känner igen mig mycket av det du skrivit. you go 2007-03-04

Marreb Mycket bra och talande text. Så sant. 2007-03-03

Thommy Känner starkt för den här texten, det är både hämskt att se och uppleva, jättefin 2007-03-03

Bodil Sandberg Fantastiskt bra rim...och dikten griper tag...den femte versen gör nästan ont i mig... 2007-03-03

"Silver" Barn och ungdomar är den värdefullaste vi har, vår skatt som vi måste ta väl hand om. De behöver kärlek och uppmärksamhet i överflöd. Om de behandlas illa sätter det livslånga spår. Bra att du på ditt välrimmade och slagkraftiga vis tar upp detta viktiga ämne. 2007-03-03

Cammo Verkligen berörande. Otroligt vackert skrivet. \"Hur kan man tro att han ska dölja Dessa onda uppväxtår När varje törn av skam förfölja Varje skakigt steg han går \" Dessa rader berörde mig väldigt mycket. Så vackert skrivet 2007-03-03

Maria Malm Starkt berörande text. Manar till eftertanke..eller tanke före.. 2007-03-03

figurett Den här texten säger det, på det sätt, som förtjänar den. Under auktoritära vanstyren skapas det som saknar ron i sig utan att någonsin finna den, i ett samhälle av det idag. Varför hände det, varför, plågar det sig själv av frågan, utan att kunna göra något åt det. Tyvärr händer det att händer missbrukas, makts kontrollbehov förblindar det, som ska få barn att växa, lämnar dem åt sitt destruktiva öde med frågan gnagande intill döden. Idag flimmrar siffror på trettio procent som mår dåligt förbi i media, i det samhälle som på ytan kan ses som högt utvecklat med kontrollfunktioner, sker det, fortfarande, utan insikt om konsekvenserna, för individen i det, dör, om inte av det så, antidepressiva lyckopiller från psykologer med egen förbrukning, för vem orkar se längre, än näsan räcker, ta ansvaret för det. Om inte, föräldrar, vuxna, samhälle, skola, psykologer, individen, ser individen, så vem? Utan ånger och förlåt, är en text jag gärna skulle använda mig av? 2007-03-03

Erika H berörande stark text mycket vacker så sann i sitt innehåll bravo 2007-03-03