Sinnessjuka människor dansar på ängarna i gryningen,
kannibalerna äter sina egna barn i den bitande kylan.

Den sjunkande månen viskar heta ord till folkets jubel,
tromben rusar förbi mitt hjärta med ömma beröringar.

Iskalla läppar mot en varm eld av kärlekens unga ögon,
en morgon dag som kanske inte kommer sjuder högt.

Tunna krispiga ord under mitt skinn håller mig levande,
fjäderlätta kyssar på min hud fyller min själ med hopp.

Idag kommer aldrig igen, så håll mig hårt om midjan.
Imorgon kan försvinna lika lätt som löven faller på
hösten, så låt mig inte försvinna från dig.

Du är den som gör min himmel blå, och du är den
som målar hela min värld med löften om kärlek.